OM MIG
Ja vem e jag?
Jo…jag e en brud på 38år.
Redan som liten blev jag adopterad från Sri Lanka , jag var närmare 2år när vi landade i Sverige.
HUR MIN UPPVÄXT VAR
Var väldigt busig som liten,
När jag kom till sverige var jag ganska stor i maten (säkert på grund av att jag inte fått så mycket mat när jag bodde på barnhemet i Sri Lanka)
Det är väldigt fattigt där på de flesta ställena.
Jag bodde på ett barnhem som låg uppe i bergen i staden Bandarawela. Kommer inte ihåg någonting från den tiden eftersom jag var väldigt liten.
När jag var 10 år åkte vi i familjen till Sri Lanka på semester och besökte då bland annat mitt barnhem där jag fick se min säng som jag hade sovit i…en blå spjälsäng.
I skolan hade jag svårt att fokusera på endel lektioner …speciellt på matten och engelskan.
Hade ofta skoluppgifter som jag gjorde hemma för att hinna klart. Men eftersom jag gick i en antroposofisk skola så var det inte så mycket krav. jag älskade träslöjd och syslöjd samt bild lektionerna.
Gick ”Barn och Fridtid” på gymnasiet och då älskade jag att gå till plugget, var mer fokuserad och kände att det var kul att gå i en ”vanlig” skola men redan precis när jag skulle börja 3e året förändrades livet ännu mer.
DET VÄNDES TOTALT
jag hamnade på psyk och blev då inlagd i nästan 2år på grund av mina starka självmordstförsök .. jag slutade äta och rasade i vikt..började självskada och allt blev bara svart.
Jag var då 17 år .
I 2 år blev det nästan som mitt andra hem. efter det har jag flyttat hit och dit till olika boenden såsom LSS boenden och gruppbostäder .
Trots min jobbiga uppväxt hade jag många vänner som alltid fanns där….ja dom finns ju även idag men tyvärr har jag några vänner som gått bort bland annat på grund av självmord, som inte fått den hjälp dom behövt.
Men som sagt…
Mitt liv har varit som en bergodalbana . åkt in och ut på psyk vart jag än har bott. Har bott på närmare 6 olika boenden och alla i olika städer. Men det har alltid sin fördel det med..Man får se mycket av Sverige.
Men det har blivit bättre nu på senaste tiden…har en helt annan syn på livet nu.
Varför jag vill dela med mig av mina dikter är för att jag vill vidarebefordra tankar som du kanske känner igen dig i..eller bara få veta att man inte är ensam i att må dåligt, och att kanske få tips på hur man själv kan göra när någon annan mår dåligt.
Jag har levt med psykisk ohälsa större delen av mitt liv och träffat på många andra som också mått/mår dåligt…endel mycket sämre än jag men även andra som verkligen kämpat och visat framfötterna. Att dom vill leva.
Och det tänker jag oxå göra…kämpa för ett bättre och gladare liv.
Kram